Varför skapar man liv när de ändå ska dö
Hörde du om han som dog idag?
Va nej vadå?
Han var med i en bilolycka imorse.
Va, det är ju hemskt!
Det var allt jag sa när jag fick reda på vad som hade hänt. Jag kände honom inte så jag kan inte reagera som jag gör. Men jag är sån som person. Sånna här saker slår mig så hårt. Tårarna har runnit ett tag nu efter att ha läst på twitter och facebook där alla hans nära vänner, och även andra, har skrivit minnen och fina texter om honom. Han satt två stolar bort i min sista lektion för dagen. Han märktes för han var en av dem som kommenterade allt och fick alla att skratta. Jag kände honom inte. Inte alls. Jag vet att han tyckte mina hörlurar var coola. Det vet jag. Han lade till mig på facebook för några dagar sen bara. Det här är hemskt. Jag finns fortfarande med på hans framsida på facebook, där står hans namn är nyligen vän med mitt namn. Nyligen sjutton år fyllda. Hans senaste tweet var "I'm taking the easy way out". Önskar att jag fick lära känna honom för han verkade vara en bra kille. Älskad av många.
Kan inte föreställa mig vad hans föräldrar och nära vänner går igenom. Det här är fruktansvärt. Jag hoppas att han är på en bättre plats nu i alla fall. En mycket bättre plats förhoppningsvis. Kan fortfarande inte förstå. Jag klarar inte av sånt här.
Vila i frid.