Värdmamman.
Idag fick min värdmamma mig att känna mig som skit. Hon är arg hela tiden. Jag svär, 90% av tiden som jag har varit här har hon bara varit arg och skrikit. Hon slår Devin ibland också, inte hårt men hon gör det och det är hemskt. Jag är glad och skör. Jag går sönder lätt och små saker får mig att bryta ihop. Jag försöker hålla ihop för jag vet att organisationen sa att man måste ändra på sig själv 95% och vänja sig vid familjens vanor och inte hålla fast vid sina egna. MIn värdmamma har ingen aning om hur mycket jag försöker. Hon är strikt och det har jag egentligen inga problem med men att hon är arg tjugofyra sju, det går inte. Jag klarar inte av sådant. Det får mig att må dåligt. Jag försöker så mycket och hon verkar inte se det. Jag vet inte ens om situationen är värd att ta upp till organisationen.
Min värdpappa verkar inte ens vilja ha mig här. Han är snäll och retas hela tiden vilket ska få mig att känna mig som en del av familjen och visst det är väl okej. Men det är inte okej att reta mig när det gäller mat, träning, kläder och utseende. Jag klarar inte sånt. De har ingen aning om hur mycket jag har kämpat med det. Jag vågar inte fråga min värdmamma saker och ag vågar inte berätta saker för dem för jag är rädd att de ska bli arga och böja skrika på mig också. Hon klagar om pengar hela tiden också och det får mig att ifrågasätta varför de ens vill ha mig här. Jag kostar ju bara mer.
Jag undrar om jag ljuger för mig själv när jag säger att allt är bra och det blir bättre. Har tänkt att Jade och Jasmine är egentligen den enda anledningen att jag är kvar. Vi har kommit närmre varandra och det känns bra med dem. Jag skulle få så himla dåligt samvete om jag bara stack. Jag vet hur Jasmine känner, efter att ha bott med henne i tre månader. Jag förstår inte hur hon står ut. Hon skriker aldrig tillbaka heller. Hon bara står där och tar alla jävla skit som kastas över henne. Hon mår dåligt ofta och jag är en sån person som tröstar alla i min närhet som mår skit. Jag får henne att må bättre en stund och sen är det ner igen. Det känns verkligen osm hon tycker om att ha mig här. Som om jag är ett litet ljus i hennes mörka vardag. Jag vet inte vad jag ska göra.