To die would be an awfully big adventure

Det finns ju sånna dagar då man bara tänker för mycket. Jag tänker väldigt mycket hela tiden faktiskt. Jag har ju skrivit om en person som jag varit intresserad av i ett tag, har dock insett att vi förmodligen aldrig skulle funka. Vi har inte heller några klasser tillsammans längre så vi ses aldrig. Han är fortfarande fin och har världens finaste röst som får mig att smälta. Vi ler mot varandra i korridorerna och då blir jag lite varm, men det kommer aldrig bli vi.

 

Det finns dock en annan pojk. Han är ganska fin han också. Faktiskt väldigt fin. Han måste vara den mest attraktiva person jag någonsin träffat och jag skojar inte ens. Har är en sån person som man bara ser på film eller tumblr. Har insett att jag blir knäsvag av tanken av honom. Vi att nära varandra, lördag kväll, i mörkret. Jag är inte ens säker på om han tycker om mig på det viset, men jag kan inte låta bli att tänka att han kanske gör det. Han skickar mig meddelanden och vi har liksom fått en connection. En bra en. Mitt ansikte var typ fem centimeter från hans. Inget hände, men det kändes laddat. Han har så fina ögon som man bara kan drunkna i. De är bruna. Jag har alltid gillat bruna ögon. Har ni någonsin kollat någon i ögonen och faktiskt tittat på riktigt. Det är nästan jobbigt för det känns som om de helt plötsligt kan läsa dina tankar och vet precis vad du känner. Jag måste liksom titta bort ett tag för att sedan ofrivilligt låta blicken glida tillbaka.