To die would be an awfully big adventure

Nu ska jag berätta en sak. En ganska fin sak. Ganska personlig också, men det gör inget. Lite personligt för att skriva på min vanliga blogg men för fin för att inte dela över huvudtaget.

 

Det fanns ju den där killen under mitt utbytesår. Den där riktigt fina killen jag som cheesy nog skrev om i min dagbok och tänkte på lite för mycket. Det var i januari till och med början av april. Vi pratade på twitter om allt och ingeting och vi sågs två gången med andra vänner. Jag gillade honom lite för mycket men var säker på att han inte gillade mig. Han gav signalen att han gillade mig men i slutet av mars hände en ak som gjorde att jag trodde han inte gillade mig.

Det var tiden då alla började fixa dejter till prom. Jag ville fråga honom. Han var i årskursen under mig så han kunde inte gå om att inte blev tillfrågad. Så jag frågade var han skulle säga om jag frågade om han ville gå med mig som vänner. Som vänner, eftersom jag inte ville förstöra nåt i fall han sa nej. Han svarade att han skulle säga nej på grund av pengar. Wow, det gjorde ont och jag var jätte generad. Vi slutade prata. Till en början sa vi fortfarande hej till varandra i korridorerna. Sen log vi bara. Sen log vi inte. Sen tittade vi inte. Jag försökte glömma hur mycket jag tyckte om honom.

 

Jag skickade honom ett meddelande på twitter i slutet av maj och frågade om han ville komma på min going away bonfire i juni. Ja, det ville han, for sure. På graduation day såg vi varandra och vi stod och snackade i några minuter som om absolut inget hade hänt. Det kändes liksom bra på något vis. Dagen innan min bonfire skickade jag honom en snapchat och frågade om han fortfarande skulle komma och han sa att det skulle han såklart. Och sen frågade han och jag ville umgås, den dagen. Jätte spontant. Ja, kan vi väl, sa jag lite som om jag inte hoppade upp och ner av excitement. För det gjorde jag.

 

Några timmar senare hämtade han upp mig. Låt mig berätta för er att ha hade fått sitt körkort fyra dagar tidigare. Kändes jätte säkert, verkligen. Vi körde till banken, target och walmart för det behövde jag göra så jag fick honom att ta mig dit. Sen åkte vi hem till honom för han behövde hämta upp lite pengar till bensin och annat. Vi åkte sedam till St Cloud för att gå till shoppingcentret och där vandrade vi runt i några timmar. Vi låtsades att jag inte kunde prata engelska och att han var min tolk och fick gratisprov på pretzels. Så. Himla. Kul. Hade vi. Sen skulle vi gå på bio innan vi skulle möta upp några andra kompisar för att gå på midnattspremiären av 22 jump street. Vi han inte en bio innan bion så vi åkte hem till honom igen och satt på hans rum ett tag. Innan vi precis körde in på hans uppfart berättade ha något. Som jag inte väntade mig, alls. Han berättade att han sa nej till att gå till prom med mig endast av anledningen att han gillade mig och inte ville lead me on genom att gå med mig. Dum i huvudet egentligen. Om man gillar någon så borde man ju av alla beslut gå med personen om den frågar en till prom? Liksom va? Jag svarade hur som helst "Okay, so..you liked me? Or you like me..? Because I like you, like a lot". Han svarade inte riktigt på det men svaret fick jag väl när han sa att vi skulle se det här som en dejt även om vi gick på bio med vänner. Vi gick upp till hans rum och han spelade lite gitarr och jag fick honom att sjunga lite. Världens. Finaste. Röst. Sen gick vi på bio med vännerna. Underbart var det. Satt bredvid honom och vi bråkade om armstödet ett tag. Jag fick det till slut och han la sin arm på min och sa "Okay, I can deal with this, can you?", "Sure", sa jag och log som en fån på insidan. Två minuter in i filmen höll vi händer och efter nån timme var jag så trött. Det var ju trots allt midnattspremiären så lite sent var det ju. Jag lutade mig mot hans axel och efter ett tag satt han med armen runt om mig istället och mitt huvud lutade jag mot hans bröstkorg och jag hörde hans hjärta slå. Vi höll händer på vägen hem. 

 

Nästa dag. Dagen då bonfiren skulle vara. Han kom lite tidigare men en vän och han lämnade av en sak. En present. Till mig. Vi umgicks lite och efter ett tag skulle jag hämta upp en vän på flygplatsen. Min bästa vän. Wow, det har aldrig nånsin kännts så awkward när killen jag gillar mötte killen från Sverige som är min bästa vän. Nervöst. Kvällen gick i alla fall och jag kunde inte låta bli att bli lite avundsjuk när han gav min vän här i USA väldigt mycket uppmärksamhet. Kunde inte hjälpa det. Mot kvällen satt vi alla runt elden när jag skulle gå på toa. Jag gick in mot huset och när jag kom ut från toan stod han i köket och väntade på mig. Jag ska ge dig presenten nu, sa han. Okej sa jag och vi gick upp till mitt rum. Det doftade som hans parfym i hela mitt rum. Inte för starkt. Svagt och helt underbart. En football jersey fick jag. Lite internt då vi hade pratat om det dagen innan att jag skulle ha haft hans jersey på hans football games och att han skulle skicka en till Sverige. Jag fick hans jersey. Den doftar också som honom. Jag fick även ett plektrum. Ett oranget plektrum med hans initsialer på det. Jag kramade honom hårt och sen satt vi där ett tag. Bara han och jag i mitt rum. Okej, sa han, sätt på en långsam låt, jag vill dansa med dig eftersom jag inte fick det på prom. Jag satte på en av mina favoritlåtar och vi dansade nära. Riktigt nära. Jag hade ansiktet bredvid hans men efter ett tag dansade vi näsa mot näsa och sen kysstes vi. Så cheesy. Kändes som på film. Vilket är helt underbart eftersom filmer är allt jag pratar om och hur allt är som på film. Vi avbröts av min värdpappa som kom upp för trappan och det var lite stelt men han brydde sig inte, tack och lov. Vi gick ner till elden igen. Fler personer hade gått nu. Och efter ett tag var det några andra som jag ska vara ärlig inte passade in och så var det han, en annan kille och jag. Jag och han satte oss på varsin gunga bredvid varandra och vi pratade ett långt tag. Jag gungade mot honom och vi satt motsatta håll så det slutade i vår andra kyss. Vi gjorde upp den plan. Vi ville inte skiljas, så cheesy som det än låter. Det skulle vara sista gången vi sågs om vi inte gjorde upp "planen". Jag frågade min värdpappa om jag fick spendera natten hos honom och ja, det fick jag. Världens bästa värdpappa kan jag säga då. Sen åkte vi hem till honom och eftersom han inte hade fått ett okej på det så fick jag smyga in bakvägen. Har skrivit riktigt långt nu. Orkar inte skriva mer. Kan ju säga att vi inte hade sex. Det var den underbaraste natten jag någonsin haft. Den vägde upp allting dåligt som hänt under hela året. Gjorde allting värt. Vet inte vad jag ska göra nu, utan honom. Vi hade kunnat vara vi. Men inte längre. Skriver inte mer nu. Men det var min love story. Som jag aldrig glömmer.